Funkis (1930-talet)

Sol och luft var ledorden för den funktionalistiska filosofin. Funkishusens slätputsade fasader, geometriska volymer och stora glasytor speglade en önskan om stilrena, maskintillverkade bostäder för en rationell och sund framtid. Idéerna hämtades främst från Bauhausskolan i Tyskland och arkitekten Le Corbusier i Frankrike.

Funkisen fick sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930 där Gunnar Asplund var chefsarkitekt. En stark optimism för den nya stilriktningen växte fram. Det gjorde även tron på en rättvisare värld. Bättre villkor för trångbodda familjer stod högt på den politiska agendan och byggkostnaderna pressades med hjälp av ett mer industrialiserat byggande. Stora byggherrar som till exempel HSB och allmännyttan började uppföra identiska hus efter samma ritning.

Exempel på balkonger på Gärdet i Stockholm, 1930-tal

Renskalat och modernistiskt

Rent estetiskt innebar funkisen en radikal förändring av synen på arkitektur. Estetik som egenvärde tillhörde det förgångna och tidens måtto var att det ändamålsenliga var det sköna. Dekorationer med historiska associationer på fasaden var till exempel helt otänkbart. Många äldre byggnader revs eller moderniserades.

Även om det kanske inte var avsikten i teorin fick de nya funkisbyggnaderna ett både tilltalande och nydanande formspråk. I de nyplanerade områdena placerades husen friliggande, med naturmark och växtlighet tätt inpå knuten. För att kunna betraktas från alla håll, gavs husen en enkel, rak grundform utan självklar fram- eller baksida. Geometriska former som kuben, rektangeln och skivan kombinerades effektfullt för att ge ett tyngdlöst intryck. Det typiska funkisfönstret var ett rektangulärt tvåluftsfönster medan taken ofta var flacka, tunna sadeltak. Fasaderna slätputsades med kalkbruk och färgsattes med ljusa kulörer. Höga burspråk och balkongrader gav fasaderna liv och variation.

Genombrott för praktiska bekvämligheter

Under 1930-talet fick så gott som alla nybyggda lägenheter badrum med bekvämligheter som badkar och wc. De små köken inreddes praktiskt med spis, kylskåp och rostfria diskbänkar för att underlätta hushållsarbetet. Ytterligare en bekvämlighet var sopnedkastet som installeras efter amerikansk förlaga.

Ett s.k. tjockhus på Gärdet i Stockholm, 1930-tal

Så känner du igen ett funkishus

  • Geometriska former. Lådaktiga volymer uppbyggda av grundläggande geometriska former och flacka tak. Raka lamellhus med balkonger.
  • Glas, stål och armerad betong. Användes flitigt i det nya formspråket.
  • Putsade fasader. Slätputsade, jämna fasader utan struktur dominerade. Den släta fasadytan förstärktes av fönstrens placering nära fasadliv.
  • Ljusa kulörer. Uppfattades som modernt jämfört med med traditionella mörkare färgskalor.
  • Flacka tak. Enligt tidens ideal skulle taken kännas som en tunn skiva. Falsad plåt, tegel, skiffer och papp var vanliga material.
  • Balkonger. Tron på frisk luft och solens välgörande strålar var stor. De flesta funkislägenheterna försågs med balkong som var decenniets mest karakteristiska och formskapande byggnadsdel.
  • Stora glaspartier och ljusinsläpp. Bostädernas ljusinsläpp och planlösningar utformades sakligt och rationellt för att ta vara på dagsljuset. Fönstrens storlek anpassades till rummets funktion.
  • Få eller inga dekorationer. Att som tidigare pryda fasader med dekorerande arkitektoniska utsmyckningar förkastades, men stor omsorg ägnades åt utformningen av konstruktiva byggnadsdetaljer.
  • Sopnedkast. Introducerades redan på 1920-talet av HSB enligt amerikanska förebilder. Från 1928 var det tillåtet att ha dem inomhus och under funkisen försågs de flesta nybyggda flerfamiljshus med sopnedkast på varje våningsplan.

Några ord om Laila Reppen, som hjälpt oss med vår serie om byggstilar

Laila Rappen är arkitekt med ovärderlig kunskap om arkitekturstilar. Hon arbetade tidigare i 17 år på Stockholms stadsbyggnadskontor och driver idag en egen arkitektbyrå. Dessutom undervisar hon på eftergymnasiala skolor och sitter i Samfundet St:Eriks styrelse samt Skönhetsrådet i Stockholm. Laila har också skrivit en rad böcker om arkitektur.

Vill du lära dig mer om att tolka byggnader och detaljer rekommenderar vi Tidstypiskt och Så byggdes staden där hon är en av författarna. Böckerna tar dig med på fascinerande resa genom arkitekturens stilväxlingar i Sverige från 1880-talet fram till idag.

2016 fick Laila Reppen Sveriges Arkitekters Kritikerpris tillsammans med kollegan Cecilia Björk för sitt mångåriga arbete med att sprida kunskap om kulturhistoriska kvaliteter i vardagsarkitekturen.

Fler artiklar om olika byggstilar

  • Tjugotalsklassicism ”Swedish Grace” (1920-talet)

    Det finns många fina exempel på tjugotalsklassicistiska byggnader runt om i landet. Konserthuset och Stadsbiblioteket i Stockholm är kanske de mest kända. Stilen som var en svensk motsvarighet till Art deco, uppmärksammades även i England under namnet Swedish Grace.

    Läs mer
  • Jugend (cirka 1900–1910)

    Kanske har du beundrat en fasad med mjuka, böljande blomgirlanger och konstnärligt utformade burspråk. Då är det mycket möjligt att det är ett hus i jugendstil du har vilat blicken på. Jugendhusen ligger utspridda här och var som smakfulla juveler i stadsbilden.

    Läs mer
  • Alla byggstilar samlat

    Har du passerat ett iögonfallande bostadshus och funderat på vilken epok det tillhör? Då är du i gott sällskap. Sverige är fullt av olika byggstilar som var och en berättar historien om sin tid.

    Läs mer