Jugend (cirka 1900–1910)

Kanske har du beundrat en fasad med mjuka, böljande blomgirlanger och konstnärligt utformade burspråk. Då är det mycket möjligt att det är ett hus i jugendstil du har vilat blicken på. Jugendhusen ligger utspridda här och var som smakfulla juveler i stadsbilden.

Förklaringen till de natursköna ornamenten på jugendhusens fasader hittar vi i de rådande idealen i början av 1900-talet. Jugend, eller Art Nouveau som stilen kallades i större delen av Europa, var nämligen en reaktion mot 1800-talets tätbebyggda stenstad. Människor hade tröttnat på trånga, mörka lägenheter och kände en stark längtan efter naturen, frisk luft och ett sundare boende. På jugendhusens fasader återspeglas det bland annat av ett formspråk som hämtades från naturens mjuka, oregelbundna former. Ornament från den svenska floran med kottar, eklöv, tallkvistar och slingrande stjälkar var populära motiv på den här tiden.

Exempel på burspråk. Byggt 1900-1910

En svensk, måttfull variant av Art Nouveau

Du känner igen en typisk jugendbyggnad på det mjuka, svepande linjespelet, ofta med voluminösa tak. Titta också efter en karakteristisk mjukt välvd och utsmyckad portal ungefär i mitten av fasaden. Jugendfasader brukar vara rikt utsmyckade utan att vara överdådiga. Eftersom de internationella förebilderna inom Art Nouveau i bland annat Frankrike och Österrike ansågs vulgära, skapade ledande arkitekter en svensk ”lagomvariant” av stilen här hemma. Jämfört med de europeiska kusinerna är svensk jugend mer sparsmakad med släta, putsade fasader.

Med plats för dagsljus

Att frisksporta och solbada var tidens melodi. För att släppa in så mycket dagsljus som möjligt försågs flerbostadshusen med väl tilltagna fönsteröppningar, ofta med både hela nedre och spröjsade övre glaspartier. Vad gäller färgsättningen putsades fasaderna gärna kraftigt gula, gulrosa eller gråvita. De skickligt utformade utsmyckningarna i relief målades diskret in i fasaden – en betydande skillnad från det föregående decenniets stilideal med starka färgkontraster på fasaderna.

Typiskt för jugendstilen var också att placera ett eller flera burspråk på fasaden för att skapa karaktär, variation och öka ljusinsläppet ytterligare. Stanna gärna upp och njut nästa gång du går förbi ett sådant burspråk, för här syns arkitekternas skaparglädje, varierade utformningar och utsmyckningar som allra mest. Väl bevarade jugendhus finns i nästan alla våra städer.

Odengatan, Stockholm, byggt mellan 1900-1910

Så känner du igen ett jugendhus

  • Burspråk. Praktiskt taget alla hus byggdes med ett eller två burspråk för att öka dagsljusinsläppet och ge bra utsikt över gatan. Ett typiskt jugendburspråk börjar ovanför bottenvåningen och fortsätter vertikalt längs hela husets höjd.
  • Portaler. En central del av fasaden under jugendperioden. Mjuka linjer och välvda bågar omgav portalerna som omfattades av växtornament i material som kalksten och sandsten. Både konstfullt utsmyckade i barockstil och enklare portaler förekommer.
  • Oxöga. Över porten i anslutning till portalen placerades ofta en liten utsmyckad glasning med ovanlig form, som ett vakande ”öga” in till den höga entrén.
  • Dekorer. Växtgirlanger, djur, snäckor, vimplar och blommor. Utsmyckningarna på jugendhus är en fröjd för ögat. Oftast togs de fram av skickliga hantverkare i material som sandsten och konststen. För att det inte skulle bli för mycket av det goda målades de in i samma kulör som fasaden.
  • Fönster. Det typiska jugendfönstret hade två höga nedre rutor utan spröjsar och mindre över rutor som ofta var spröjsade.
  • Tak. Flerbostadshus fick ofta sadeltak eller kupoltak med stor volym och mjuk takfot. Håll utkik efter variationsrika taksilhuetter med runda huvar och eleganta mjuka linjer.
  • Balkonger. Utgjorde en effektfull del av fasadkompositionen. Balkongerna placerades som arkitektoniska smycken på utvalda lägen mot gatan. Du känner igen balkongfronterna på de svarta smidesräckena i konstfulla mönster.

Några ord om Laila Reppen, som hjälpt oss med vår serie om byggstilar

Laila Rappen är arkitekt med ovärderlig kunskap om arkitekturstilar. Hon arbetade tidigare i 17 år på Stockholms stadsbyggnadskontor och driver idag en egen arkitektbyrå. Dessutom undervisar hon på eftergymnasiala skolor och sitter i Samfundet St:Eriks styrelse samt Skönhetsrådet i Stockholm. Laila har också skrivit en rad böcker om arkitektur.

Vill du lära dig mer om att tolka byggnader och detaljer rekommenderar vi Tidstypiskt och Så byggdes staden där hon är en av författarna. Böckerna tar dig med på fascinerande resa genom arkitekturens stilväxlingar i Sverige från 1880-talet fram till idag.

2016 fick Laila Reppen Sveriges Arkitekters Kritikerpris tillsammans med kollegan Cecilia Björk för sitt mångåriga arbete med att sprida kunskap om kulturhistoriska kvaliteter i vardagsarkitekturen.

Fler artiklar om byggstilar

  • Tjugotalsklassicism ”Swedish Grace” (1920-talet)

    Det finns många fina exempel på tjugotalsklassicistiska byggnader runt om i landet. Konserthuset och Stadsbiblioteket i Stockholm är kanske de mest kända. Stilen som var en svensk motsvarighet till Art deco, uppmärksammades även i England under namnet Swedish Grace.

    Läs mer
  • Funkis (1930-talet)

    Sol och luft var ledorden för den funktionalistiska filosofin. Funkishusens slätputsade fasader, geometriska volymer och stora glasytor speglade en önskan om stilrena, maskintillverkade bostäder för en rationell och sund framtid. Idéerna hämtades främst från Bauhausskolan i Tyskland och arkitekten Le Corbusier i Frankrike.

    Läs mer
  • Arkitekturhistoria – bostadshus då och nu

    Har du passerat ett iögonfallande bostadshus och funderat på vilken epok det tillhör? Då är du i gott sällskap. Sverige är fullt av olika byggstilar som var och en berättar historien om sin tid.

    Läs mer